Atlantis
Atlantis är en fiktiv ö som är omtalad av Platon.
Enligt Platon ska ön ha varit det mäktigaste riket på jorden på sin tid.
Ursprungligen en litterär berättelse
Atlantis beskrivs i två dialoger av Platon, Timaios och Kritias, varav den senare slutar mitt i ett stycke. Enligt texten är historien om Atlantis ett minne som den grekiske statsmannen Solon fått höra av präster i den egyptiska staden Sais. Det är alltså inte en myt utan en litterär berättelse från början. Många element har sedermera lagts till, framför allt i den engelskspråkiga världen. Den moderna föreställningen om Atlantis skiljer sig så mycket från Platons berättelse att man kan tala om en myt.
Enligt Platon skulle Atlantis ha varit en för sin tid tekniskt avancerad stormakt utanför Herakles Stoder (vilket under antiken betydde Gibraltar sund). Dess kärnterritorium var en stor ö vid namn Basileia, 3000 gånger 2000 stadier (ungefär 200 000 km2), på vilket deras huvudstad, Poseidopolis, låg. Imperiet sträckte sig över nio andra öar, stora delar av kontinenten innanför, och även innanför Herakles Stoder till Libyen och Etrurien. När de stod på toppen av sin makt anföll de oprovocerat hela östra Medelhavsområdet, men till slut gav de sig av, för utanför Aten höll de på att gå under i en jordbävning. Strax därefter sjönk Atlantis i havet, eftersom invånarna, genom sin maktlystnad, vredgat gudarna och särskilt Poseidon, som var rikets skyddsgud.
Kommentarer
Trackback
